Hur läget ligger till..

Hej mina fina, jag har varit väldigt frånvarande och inte uppdaterat någonting här på bloggen. Men eftersom det har gått några dagar nu och för att det stått helt tomt så tänkte jag nu berätta för er.

I fredags hände något som inte fick hända. Min farmor, min älskade farmor lämnade oss. Utan att gå in på det för djupt så har hon varit sjuk väldigt länge. Hon har haft cancer i 23 år och nu sen cirka ett år tillbaka fick hon ett slags hjärnvirus som började med att hon fick nedsatt syn, sen försvann synen helt och allt var svart. Sen fortsatte det bara trappa neråt och i slutet gick det fort. De 2 sista veckorna rabblade hon bara alfabetet, de sista dagarna pratade hon inte och den sista dagen låg hon bara och kämpade med sin andning.

Hon dog hemma i sin egen säng när vi alla var hos henne. Det var väldigt obehagligt att se när hon tog sina sista andetag och sedan dess har jag knappt sovit, jag har inte kunnat koncentrera mig eller kunnat göra någonting. Men det var ändå skönt att hon var hemma för det var det hon ville. Och nu slipper hon lida..

Jag kan inte förklara för er hur mycket min farmor betydde för mig. Många tycker att de har en bra relation med sin farmor/mormor, farfar/morfar men denna kontakten var alldeles speciell. När vi var små, fram tills jag fyllde 6 år var vi grannar. Jag var hos farmor och farfar VARJE dag. När jag var sugen på att leka, när jag ville sova över där, när jag ville åka till BR eller bara när jag var trött på mina föräldrar så sprang jag över dit. Och när vi flyttade en bit bort (ca 10min med bil) så kom hon och hämtade oss, bara vi ringde ett litet samtal. Vi pratade i telefon varje dag och har gjort så otroligt mycket ihopa. Hon var som vår extra förälder, min allra bästa kompis som jag kunde ringa när som helst på dygnet och bara prata, jag sov ofta över hos henne och delade säng med henne, vi läste roliga historier långt in på natten och bara pratade med varandra om allting. Farmor har alltid ställt upp för oss. Hämtat oss från skolan och alltid låtit sin dörr stå öppen för alla. Farmor var omtyckt av alla och hade inga ovänner. Hon var och ÄR den människan som alla borde få ha i sina liv. Jag saknar henne varje minut och längtar tills vi ses igen.

Det ända som går runt i mitt huvud just nu är: Varför hon? Varför just hon... Vår älskade farmor som stått emot cancern, hundratals mediciner och läkarbesök under så många år. Varför..... Denna frågan kommer aldrig bli besvarad men jag hoppas på något sätt att jag kan få ett tecken av henne på att hon har det bra. För får jag det så känns det ändå som jag också kan hitta lite lugn i det.

Nu vet ni iallafall hur läget ligger till. Det är jobbigt, som fan. Jag klarar inte av att gå till skolan, göra någonting och tycker till och med det är jobbigt att ta en dusch. Men jag ska försöka att komma igång här hemma sakta men säkert iallafall. Publicera lite samarbeten och hålla bloggen igång. Har även mejlat mina lärare så att jag kanske kan få hem lite uppgifter i början, för det sista jag vill är att gå ut och träffa folk jag känner som nämner något kring farmor för då kommer jag bryta ihop.

Kära ni, ta hand om er. Ta aldrig något/någon för givet. Va rädda om varandra. Så hörs vi snart <3

Gillar

Kommentarer

Klara
,
Ta hand om dig <3 Styrkekramar
Anonym
,
Jättefint skrivit💙